Nya inlägg på deluxeturer.se

Även framöver kommer vi att dela med oss av våra upplevelser. Det kan vara allt från en topptur i Nordnorge till en picknick i Sundborn. Vi skriver gärna om våra smultronställen i hopp om att fler ska få njuta av dessa och förhoppningsvis bli inspirerade att hitta sina egna. Dessa inlägg kommer vi att göra på deluxeturer.se så håll utkik där framöver. Redan nu finns flera nya inlägg uppe där du kan se hur vi hade det på Lyngen dagarna efter turen. Du kan även läsa om lite fina turer runt Kebnekaise eller en riktig naturpärla utanför Falun. När det drar ihop sig till nya långturer kommer vi såklart även att skriva om det.

Med hopp om mycket nöje!

/David

img_5118

Valborgsfirande på Kebnekaise fjällstation.

Epilog

Nu är det drygt två veckor sedan 2014 års långtur på skidor avslutades. Alla nya intryck och erfarenheter är överväldigande. Det känns väldigt lyxigt att vi har fått unna oss ännu en långtur på skidor. Här kommer ett avslutande inlägg där jag kort summerar Vita bandet 30 dagar. Men även framöver så kommer vi ju såklart att ge oss ut på härliga turer och vi har tänkt oss att börja dela med oss även av dessa ”vardagsturer”. Det kan vara allt från en topptur i Nordnorge till en picknick i Sundborn. Vi tycker det är kul att dela med oss av våra smultronställen i hopp om att fler ska få njuta av dessa och föhoppningsvis hitta sina egna. Dessa inlägg kommer vi att göra på deluxeturer.se så håll utkik där framöver. Redan nu finns ett inlägg uppe där du kan se hur vi hade det på Lyngen dagarna efter turen.

Farhågor inför turen
Åter dock till Vita bandet 30 dagar. Med lite distans till turen är vi väldigt nöjda och tacksamma att det flöt på så fint hela vägen. Vi tyckte att vi spände bågen rejält när vi siktade på 30 dagar och var medvetna om att det lika gärna kunde bli 35-40 dagar. Om vi hade åkt på en rejäl förkylning eller hamnat i en kraftig snöstorm så skulle vi fått det väldigt tufft att klara vårt mål. Dessutom var vi väldigt osäkra på hur våra kroppar skulle reagera på de långa dagsetapperna. Skulle de kännas bra eller skulle vi behöva lägga in extra vilodagar och korta ner dagsetapperna?

Vädret
Nu kan vi dock konstatera att vi var lyckosamma som valde att skida i april. Vi har inte varit väderfasta en endaste dag utan har överlag haft bra skidväder. Vi har sluppit stora snömängder, vi har haft det blåsigt vissa dagar men oftast ändå haft hyfsad sikt. Tråkigast väder hade vi på påskaftonens eftermiddag när vi färdades längs med Teusajaure. Där bjöds vi på kraftiga vindbyar och regn rakt i ansiktet. Det kylde ner oss ordentligt till en början men när vi väl klätt på oss ordentligt var det bara att tuffa på. Dessutom har vi haft flera dagar med riktigt drömväder.

20140421-175901.jpg

Sjukdomar och skador
Varken under Norge på langs eller Vita bandet 30 dagar så har vi haft en enda sjukdag. Det är något vi är väldigt tacksamma för. Vi försöker göra vad vi kan genom att äta och sova ordentligt. Därtill tror jag att kroppen mår extra bra av att vara ute och röra på sig varje dag. När jag läst om andra som gör långturer så har jag sett att även de upplever sig vara friskare på tur. Självklart ingen garanti men i alla fall ett samband.

När det gäller skador har vi även denna gång varit förskonade. Vi försöker att förbereda oss väl inför turerna så att våra kroppar är redo när vi startar. Det är dock svårt att till fullo vara redo för att skida hela dagarna. Därför brukar vi under turens första dagar köra lite kortare sträckor så att kropparna får tid att vänja sig.

Angående skavsår gäller det att tejpa fötterna på utsatta ställen när pjäxorna är nya. Men ibland kan även väl inåkta pjäxor plötsligt börja skava. Kanske till följd av ett veck på strumpan eller något skräp i pjäxan. Men det enda man kan veta med skoskav är att de aldrig går över av sig själv, inte ens om det blåser mycket eller om energinivån i kroppen är låg. Det är bara att sätta sig ned och tejpa på direkten. Oavsett hur jobbigt det känns så kommer det aldrig att vara jobbigare än att ha en häl utan skinn.

Långa dagsetapper
Längden på våra dagsetapper varierade mellan 30 och 80 km. Men vi blev egentligen inte mer slitna under denna turen än förra. Hemligheten tror vi är att åka i ett lugnt tempo hela dagen snarare än att köra riktigt fort under en kortare tid. Enda gången vi kändes oss slitna var en gång när vi skidat en riktigt lång dagsetapp men sov alldeles för kort till dagen efter.

20140329-174211.jpg

Därtill har vi förändrats mentalt under turen. Innan vi hade startat turen kändes 40 km som en lång dagsetapp, vilket det mycket riktigt är. I slutet av turen blev vi dock glada när vi såg att vi skulle ha en kort dagsetapp på ”bara” 40 km. Trots att vi egentligen visste att det är ganska långt. Mycket skönt att få känna så.

500 mil på långtur
I och med att denna tur är över så passerade jag 500 mil på långtur, 511,5 mil för att vara exakt(Vita bandet de Luxe, Norge på langs de Luxe och Vita bandet 30 dagar). Några kanske skulle se det som ett straff att skida den sträckan. Jag är dock idel tacksam att jag har fått den möjligheten. Att få leva det enkla avskalade livet på långtur är en stor ynnest och jag skulle gärna uppleva ytterligare 500 mil på långtur

Det sociala samspelet på tur
Innan Norge på langs så hade vi aldrig gjort en långtur tillsammans. Därför satte vi oss ned och pratade noga igenom hur vi ville att det social samspelet skulle fungera. Vi gjorde till och med så att vi sammanfattade våra tankar i ett dokument. Eftersom vi sedan kunde hålla sams under hela vintern fortsatte vi på samma koncept. Ingen rocket science utan kort och gott går det ut på att vi båda ska var varma, torra och mätta innan vi tar upp något till diskussion. Annars kommer vi troligen ändå inte komma framåt med problemet utan bara bakåt genom att bygga upp ytterligare irritation. Nu känner vi dessutom varandra så pass väl att dessa saker flyter otroligt fint och istället för att åka och irritera oss på något kan vi njuta av turen. Skulle jag känna någon irritation komma smygande är det numer först och främst ett tecken på att det är dags att stanna för en bit choklad.

20140329-174043.jpg

Nya turer
Vi tror och hoppas självklart på att vi kommer att göra nya turer i framtiden. Vi spånar vitt och brett kring olika alternativ. Kolla som sagt in på deluxeturer.se så kommer du kunna läsa vad som händer framöver. Vi kommer dessutom att lägga upp lite bilder på vår facebooksida titt som tätt så gilla oss gärna där om du inte redan gör det. Vi kommer båda att jobba i Jämtlandsfjällen till sommaren så det kommer att vara ett fortsatt fjälltema i våra bilder och texter.

Vi har för övrigt skrivit ett par korta texter till Bergans facebooksida där du kan läsa lite mer om våra reflektioner efter denna tur.

Tack så länge!

/David

 

 

Målet är nått!

Dag 29. 24 april. 56,1 km Råstojaure – Treriksröset och 11 km Treriksröset – Kilpisjärvi Stigning 625 höjdmeter.

28 dygn, 9 timmar och fem minuter efter att vi släppte taget om entrédörren på STF Grövelsjön Fjällstation kunde vi idag lägga våra händer på slutmålet i Treriksröset! Vi är glada över att ha lyckats genomfört turen på det sättet vi ville, snabbt med lätt packning och med fokus på skidglädje. Självklart med deluxetouch!
20140424-235504.jpg

Vi har flyttat våra egna mentala gränser för vad vi trodde var möjligt att genomföra fysiskt och vi har hittat ett annorlunda sätt att tänka kring utrustning för långa skidturer. För egen del har nya horisonter öppnats. Stora tack till våra samarbetspartners som förser oss med funktionell utrustning. Utan dem hade det varit svårt att genomföra turen på detta sätt. Bergans som ser till att vi har kläder, ryggsäckar, tält, sovsäckar och liggunderlag. Primus ger oss pålitlig köksutrustning och Brunton ser till att vi ”got the power” så att vi kan förmedla våra upplevelser. Tack vare ullunderställ från Aclima håller vi oss torra och varma. Med mat från Blå Band Outdoor Meal får vi lätt i oss välsmakande mat varje dag, på ett enkelt sätt. Från vår leverantör Backcountry Equipment har vi fått hjälp att få fram den skidutrustning som absolut bäst skulle fungera för denna tur. Vi är otroligt nöjda med skidorna Åsnes Holmennkollen, pjäxorna Crispi Nordland och våra stavar från Rex.

För den som vill göra en fjälltur med äkta deluxekänsla är det en självklarhet att nytta det unika boende som Svenska Turistföreningen erbjuder i fjällkedjan i form av Fjällstugor, Fjällstationer och Vandrarhem. Därför är vi självklart nöjda att få samarbeta med STF. Även stort tack till Ica Supermarket Slätta för ekonomiskt stöd.
20140424-235627.jpg

När vi vaknade i morse var vi dock inte helt säkra på att detta skulle bli turens sista dag. Prognosen skvallrade om vindar på 20 meter per sekund. När gardinen rullades upp vid 05.00 var snödrevet högre än husen på Råstojaure Fiskekamp. Rak motvind i vår tänkta färdriktning mot Pältsan. Med sådana vindar finns inte mycket marginaler om något skulle gå fel. Men David som är en rutinerad fjällräv hade tittat ut en alternativ väg i mer nordöstlig riktning som skulle ta oss snabbare ner i skogsterräng för att sedan gå vidare norrut över sjön Kilpisjärvi till Treriksröset. Vi valde att köra på det alternativet. Det blåste rejält men vi hade aldrig rak motvind, tack vare vägvalet, så det gick bra att skida. Men det blev skalbyxor på från start. De sista två milen över sjön fick vi dock smaka på motvinden. Det var segt men blåste inte alls lika mycket som uppe på kalfjället.
20140424-235728.jpg

Under hela dagen har jag tänkt tillbaka på turen. Alla platser vi besökt, alla människor vi träffat och upplevelser jag haft. På ett sätt känns det som om det var igår vi startade men samtidigt känns det som om det var flera vintrar sedan. Jag är lyckligt lottad som får möjlighet att göra det jag verkligen vill och som får njuta av det härliga liv som mestadels utgörs av tre enkla beståndsdelar; skidåkning, mat och sömn. Att få leva på en basal nivå och fokusera på grundläggande mänskliga behov är en skön kontrast till vardagslivet. Det är här den mänskliga kroppen hör hemma, eller i alla fall min.
20140425-000113.jpg

20140425-000200.jpg

De sista kilometrarna till Kilpisjärvi skidade vi med ett leende på läpparna i solnedgången och med vinden i ryggen. Väl där väntade Emelie och Kilian, med champange! Lyxigt! Vi har sån tur att dom kunde hämta oss. Så nu ska vi spendera någon dag i nordnorge innan resan söderut startar. Resan mot våren. Vi kommer att fortsätta uppdatera hemsidan deluxeturer.se när något intressant händer som vi tycker det är värt att berätta om. Så håll utkik där! För er som saknar regelbundna uppdateringar kan jag rekommendera Emelie Forsbergs Facebook. Hon är en inspirationskälla!
20140425-000309.jpg

Avslutningsvis vill vi tacka alla er som följt oss på turen, ni som kommit med glada tillrop (på nätet, via telefon och in real life). Tack ska ni ha!
20140424-235847.jpg

/Niclas

Blåsigt, vackert och vilt!

Dag 28. 23 april. 63,8 km. Kattuvuoma-Råstojaure. Total stigning 640 höjdmeter.

Idag sa prognosen att det skulle blåsa mycket. Till en början gick vi dock i skog och kände inte av vinden. Men på kalfjället friskade det i ganska bra. Det snöade dock ingenting utan var bra sikt och en hel del sol och då funkar det bra att skida trots vinden.

Här nedan ser du ett galleri från dagen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

I skogen fick vi se prov på en gammal teknik att bygga rengärden. Det ser ut som om man har fällt massa björkar i rad och tillsammans bildar dessa björkstammar ett hägn.

20140424-232901.jpg

Telefonkiosker ser man inte så ofta nuförtiden men idag stötte vi på en ute på fjället. Den tjänstgjorde som lokal åt nödtelefonen.

Vi har som vanligt sett djurspår och dessutom sett två svanar som simmade runt i en liten men ändå öppen del av en sjö. Vi har även för första gången under turen sett spår av andra Vita bandare. Ett sällskap som heter Svante och August skidade förbi Storulvån i början på mars och pratade med Niclas. Nu börjar de likt oss att närma sig målet och idag har vi sett spår från deras pulkor och inte minst en gedigen vindmur. Ska man tälta på kalfjället när det blåser närmare 20 m/s vill det till att man lägger ned lite tid på en rejäl vindmur.

Vi äter dagens lunch i ett vindskydd som invändigt målats ljust och fräscht. Skönt att komma ifrån vinden en liten stund.

Under eftermiddagen blir det mer sol men också mer vind. Jag tycker det ser väldigt vackert ut när snödrevet dansar fram över marken i kombination med en klarblå himmel ovanför.

När vi kommer fram till vårt mål för dagen som är Råstojaure fiskecamp får vi höra att Svante och August passerat för bara en timme sedan. Kanske får vi alltså träffa dem imorgon, men det är inte helt säkert för det finns några olika vägval och vi vet inte vart de tänkt att gå. Vart vi går kommer att styras av vindstyrkan imorgon bitti så det återstår att se.

20140425-093140.jpg
Dagen tips
Under turen har vi använt lite energikakor och gels från Clif bar. Vi slår ofta till på en bar och en gel när det blivit eftermiddag. Om vädret är dåligt är det skönt att snabbt kunna få i sig energi. Energikakorna/barsen går att tugga även när det är kring nollan och några minusgrader. En mycket bra egenskap. Dessutom är de mycket goda och favoriten är den som heter macadamie nöt och är överdragen med lite vit choklad. Av gelsen tycker jag bäst om chokladen och vaniljen. De smakar bra, är lätta att äta och jag blir inte dålig i magen av dem. Hårdtestade dem under Kungsledenrännet och det funkade fint. Utöver att de smakar bra är de till allra största del tillverkade av ekologiska ingredienser vilket även gör att de känns bra i hjärtat och inte bara i magen.

/David

Med vind i ryggen

Dag 27. 22 april. 49,6 km STF Abisko Fjällstation – Kattuvuoma Stigning 20 höjdmeter.
20140422-155916.jpg

Nu har vinden blåst oss hela vägen till byn Kattuvuoma vid Torneträsks östra strand. De nästan fem milen från STF Abisko Fjällstation har gått i rekordfart. Vi startade strax före klockan nio och var framme vid 13.40. Vi får tacka vinden för hjälpen! Med 20 sekundmeter i ryggen och mestadels en blank is går det fort. Som att åka i en fem mil lång nedförsbacke. Klockan visade topphastighet på 20,3 km per timme.
20140422-155318.jpg

Vindkraft!
Genom fönstret vid frukost såg omvärlden bister ut. Snö, dålig sikt och kraftig vind från väst. Liften upp på Nuolja var stängd. Vägen till Narvik lika så. Någon muttrade och någon annan tyckte det skulle bli skönt att få åka hem. Men vi klappade händer. Precis denna vind vi hoppats på! Idag har varit en av turens bästa och lättsammaste skiddagar. Vinden i ryggen och när vi gled ut på Torneträsk sprack det upp. Solen värmde skönt i ansiktet men vinden kylde på baksidan av benen. Nu vet jag hur planeten Merkurius känner sig. Vindbyxor löste dock problemet.
20140422-155459.jpg
<br /Uppsprickande väder
20140422-155701.jpg

Ispansar

Mitt genom Kattuvuoma går en väg som förbinder byn med samevistet Laimovuokta åt nordväst. Vägen har ingen förbindelse med Sveriges övriga vägnät. Det första huset i byn sägs ha byggts på 1850-talet. Förr fanns här affär och under andra världskriget fanns den norska motståndsrörelsens Kari-bas nära byn. Motståndsmännen som opererade från basen var ofta in till Kattuvuoma för att tvätta kläder, handla förnödenheter och ta en bastu.
20140422-160114.jpg

Återigen får vi under turen förmånen att bevittna mänsklighetens goda krafter, då vi spenderar natten i en stuga som vi fått tillgång till. Nu sprakar elden i kaminen och en behaglig värme sprider sig i rummet. Två dagar kvar till Treriksröset. Två enstaka dagar. Tänk om det ändå varit fler. Men vi får se, det ska blåsa mycket även framöver vilket kan sätta käppar i hjulen och ge oss någon extra dag till fjälls framöver vare sig vi vill det eller inte.
20140422-160243.jpg

/Niclas

Skattjaktsdagen

Dag 26. 21 April. 34,8 km. STF Alesjaure Fjällstuga – STF Abisko Fjällstation. Total stigning 135 höjdmeter.

Efter en god natts sömn i Alesjaure så tackade vi för oss och skidade iväg norrut med första anhalten Abiskojaure efter 20 km. På skaren låg det nu fläckvis ett tunt lager drevsnö som bromsade upp vår framfart. Eftersom det var mulet såg vi ingen skillnad på skaren och nysnön utan plötsligt tog det bara stopp, kändes det som. Efter 5 km var det nysnö överallt och vi fick ge upp skejtingen och börja åka klassiskt istället. Vi har ju egentligen inte fiskfjäll på skidorna men just nu har det nog gått 40 mil sedan vi senast glidvallade. Därför är skidorna alldeles vita under. Skulle man kolla med lupp skulle man se att de är som alldeles luddiga. Det gör att de glider sämre vilket är dåligt. Men det gör samtidigt att vi får fäste i nysnö utan burkvalla eftersom det är som om att vi hade ruggat hela skidan med ett tunt sandpapper. Det är bra och praktiskt för oss just nu när det låg lite nysnö över hela fjället.

Här nedan kan du se ett galleri från dagen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

Efter cirka 15 kilometer väntar en ganska brant backe ner mot Abisko nationalpark. Här var det plusgrader i snön så vi fick bra grepp när vi plogade och här slapp vi dessutom de tunna lagret nysnö eftersom det var varmare. Det gjorde att vi kunde flyga fram de sista kilometrarna till STF Abiskojaure fjällstuga.

Väl där hade klockan blivit 9:30 vilket är en vanlig avgångstid för många så det stod flera skidåkare på gårdsplan som undrade var vi kom ifrån och hur vi redan hamnat där. Än mer konfunderade blev folk när jag till hälften ålade mig in under sophuset. Ett agerande som kanske även här kräver sin förklaring… I fjol när vi skidade Norge på langs så passerade vi också Abiskojaure. Därför hade mina kompisar Linda och Magdalena gömt en skatt åt oss där. De hade passerat några veckor tidigare och skickat koordinater och ledtrådar till oss gällande skattens position. Den gången lyckades vi dock inte hitta skatten så nu gjorde vi ett nytt försök och hittade den! Väl förpackad i en plastburk hade den stått emot tidens tand och kommer framöver bjuda oss på underhållning och efterrätt. Tusen tack!

Efter en fika i Abiskojaure gled vi snabbt över sjön och vidare ner i skogen mot Abisko. Vi fick skåda den mäktiga Lapporten och den vackra kanjonen i Abiskojokka.

Igår kväll sa vi att det skulle bli skönt med en kort dag idag. Det var så det kändes. Men det känns samtidigt mycket märkligt att få tycka att 35 kilometer känns kort för jag vet ju att det egentligen är ganska långt. Och för mig så var det att betrakta som långt ända till denna tur. Konstigt hur perspektiv kan förändras. Hur som helst så gjorde det snabba föret att vi var här till lunch.

20140421-221346.jpg

I eftermiddag har vi haft gött häng här på stationen. Vi har vallat skidor, träffat vänner, uppdaterat hemsida, fikat, fått hjälp att säkerhetskopiera bilder och ätit en utsökt middag med trevligt sällskap.

Det är som du förstår lätt att trivas här. Och då har jag inte nämnt de enastående vyerna över Torneträsk, sommarens midnattssol eller vinterns norrsken. Väl värt ett besök.

Nu rundar vi av kvällen med lite sängrökning. En mening jag aldrig förr har skrivit. Men vår vän Arvid som transporterat hit vår depå hade vänligheten att skicka med lite godsaker. Bland annat lakritspipor av bäste sort. Många tack. Puff och god natt!

/David

Årets första kopp kaffe

Dag 25. 20 april. 49,7 km. STF Kaitumjaure Fjällstuga – STF Alesjaure Fjällstuga. Total stigning 827 höjdmeter.

I natt vaknade jag till och trodde nästan att stugan i Kaitumjaure skulle lyfta från sin position på marken. Det blåste rejält. Jag hoppades att det skulle avta till morgonen och somnade om. När vi drog iväg strax efter 07, efter att ha sagt adjö till stugvärd Anita, så hade vinden lugnat sig. Men när vi skidade vidare norrut längs med Kungsleden upp mot STF Singistugorna spökade blåsten rejält med oss. Den blev turbulent i den smala dalgången och knuffade ena stunden oss i ryggen för att nästa sekund, med full kraft, träffa oss rakt framifrån.
20140421-175443.jpg

Vid 8.30 hade vi skidat de 13 kilometrarna till STF Singistugorna. Där var folk fullt upptagna med sina morgonbestyr när vi stack in huvudet för att säga hej. Många berättade om tuffa förhållanden dagen innan. Samma upplevelse som vi hade alltså. När vi drog vidare hade himlen hunnit bli övervägande blå men det var fortfarande kallt i luften och vinden kylde. Snön var hård och fin.
20140421-175557.jpg

Under hela dagen idag på vår färd längs Kungsleden kommer vi regelbundet fram till en STF stuga. Så idag känns det som att vi gått på massor med stugturer. En favoritsysselsättning på lediga dagar hemma i Jämtlandsfjällen.

Här nedan kan ni se ett galleri från dagen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

Efter STF Singistugorna kommer STF Sälka. Där hälsade Brita och Arne välkomna. Vi passade på att luncha. Man får gärna göra det i STFs stugor, så länge man betalar en dagavgift på 40 kronor. Lätt värt. Efter lunchen bjöd Arne på nybakade kanelbullar. Vilken lyx! Jag passade även på att inta årets första kopp kaffe, med mycket mjölk.

STFs nät av fjällstugor sträcker sig över stora delar av fjällvärlden. Mest koncentrerat till Dalafjällen, Jämtlandsfjällen, Vindelfjällen i Västerbottens län och i Lapplandsfjällen. Tack vare dessa stugor kan man på ett enkelt och bekvämt sätt upptäcka nya spännande platser och uppleva storslagna fjällområden som annars hade varit komplicerade att nå, utan tung packning. I många stugor finns det butik så att man kan proviantera och på många finns även vedeldad bastu och tvättrum. El och rinnande vatten finns inte. Utan här hämtar man vatten i en vattenkälla, hugger ved för värme och tänder ljus för belysning (pannlampa är bra att ha!). Ta chansen att uppleva gemytet på en av STFs 44 fjällstugor du med.

Efter STF Sälka fortsatte vi cirka 8 kilometer norrut till Tjäktjapasset. Där väntar en rejäl stigning upp till Kungsledens högsta punkt. Nu hade vinden helt avtagit och solen sken med full kraft. Det blev varmt. Jag fick lov att ta av mig byxorna. Väl uppe väntar belöningen. Magnifik utsikt! Och på andra sidan väntar mer belöning i form av nedförsbacke. Där ligger STF Tjäktja. Vi stannade till för en fika i solgasset och fick med lite post ner till STF Alesjaure. Så fungerar det i fjällen. Man hjälps åt och det går bra.

STF Alesjaure är en stor stugplats och här jobbar tre stugvärdar samtidigt, för tillfället. Totalt finns över 80 bäddar, en stor butik (för att vara i väglöst land. Tänk inte ICA Supermarket) och en bastu. Efter shopping och tvagning lagade vi middag. Tortellini med stark korv som gör att man svettas på överläppen. Det är bra för då dricker man mycket vatten och det behövs efter dagar som denna då solen grillat våra kroppar.

/Niclas

Turens kärvaste väder.

Dag 24. 19 april. 56,6 km. STF Saltoluokta Fjällstation – STF Kaitumjaure Fjällstuga. Total stigning 635 höjdmeter.

Idag klev vi upp redan kl 04 för att kunna utnyttja skaren maximalt. Det hade börjat frysa på redan igår så vi hade gott hopp om fin skare. Vi kom iväg kvart över fem men redan då hade skaren tyvärr börjat släppa. Det var trist men det var såklart ändå bättre före än vad det skulle varit några timmar senare.

Nedan ser du galleri från dagen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

Vi tog skoterleden över sjön Langas och följde sedan dess norra strand till Vietas. Där ligger det en gång så mäktiga Stora sjöfallet. Det var kraftig motvind över Langas men klart väder och pigga ben så det flöt på hyfsat trots vinden. Vi tog en skoterled i nordostlig riktning upp till sjön Satihaure och vek sedan in i den smala dalgång som leder bort mot sjön Teusajaure och STF-stugan med samma namn. Här var det fortsatt hård motvind och tyvärr låg molnen ganska lågt så vi fick inte se de vackra toppar som jag vet omger denna pärla till dalgång.

Väl ute på sjön Teusajaure så hade vinden ökat ytterligare och nu låg vindbyarna på närmare 30 m/s. Därtill började det regna så vi blev snabbt kalla och blöta. Vi stannade till bakom en stor sten vid stranden och tog på oss skalkläder och sedan återvände värmen ganska snabbt. Framme i STF Teusajaure fjällstuga hälsar stugvärd Daniel oss välkomna. Vi förklarade att vi var på väg vidare men passade på att gå in och fika och samtidigt torka upp lite grann. En mycket trevlig familj bjöd på lunch (lunch nummer två för oss) vilket vi inte tackade nej till då vi var tämligen hungriga efter de senaste timmarnas slit i motvinden. Den omtanke och hjälpsamhet som visas människor emellan i fjällen är svår att hitta på andra platser i vårt samhälle.

När vi skidade vidare hade det slutat regna och vi var nu varma, mätta och ganska torra. Innan vi lämnar stugplatsen kommer påskharen i skepnad av stugvärd och räcker över en påse godis. Vilken service! Gissa om vi blev glada. Den branta stigningen upp från Teusajaure gick i ett nafs och vi hade nu äntligen vinden i ryggen så sista biten till Kaitumjaure gick väldigt smidigt.

Stugvärden Anita hälsar oss varmt välkomna och bjuder på välbehövlig varm saft. Vi shoppar loss i butiken och har nu ätit en rejäl middag. Här fungerar det så att varannan stuga har proviantförsäljning så lite därför ville vi gärna landa här inatt.

Väl framme i Kaitum sprack det för övrigt också upp ordentligt och vi bjöds på mäktiga vyer.

/David