Årets första kopp kaffe

Dag 25. 20 april. 49,7 km. STF Kaitumjaure Fjällstuga – STF Alesjaure Fjällstuga. Total stigning 827 höjdmeter.

I natt vaknade jag till och trodde nästan att stugan i Kaitumjaure skulle lyfta från sin position på marken. Det blåste rejält. Jag hoppades att det skulle avta till morgonen och somnade om. När vi drog iväg strax efter 07, efter att ha sagt adjö till stugvärd Anita, så hade vinden lugnat sig. Men när vi skidade vidare norrut längs med Kungsleden upp mot STF Singistugorna spökade blåsten rejält med oss. Den blev turbulent i den smala dalgången och knuffade ena stunden oss i ryggen för att nästa sekund, med full kraft, träffa oss rakt framifrån.
20140421-175443.jpg

Vid 8.30 hade vi skidat de 13 kilometrarna till STF Singistugorna. Där var folk fullt upptagna med sina morgonbestyr när vi stack in huvudet för att säga hej. Många berättade om tuffa förhållanden dagen innan. Samma upplevelse som vi hade alltså. När vi drog vidare hade himlen hunnit bli övervägande blå men det var fortfarande kallt i luften och vinden kylde. Snön var hård och fin.
20140421-175557.jpg

Under hela dagen idag på vår färd längs Kungsleden kommer vi regelbundet fram till en STF stuga. Så idag känns det som att vi gått på massor med stugturer. En favoritsysselsättning på lediga dagar hemma i Jämtlandsfjällen.

Här nedan kan ni se ett galleri från dagen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

Efter STF Singistugorna kommer STF Sälka. Där hälsade Brita och Arne välkomna. Vi passade på att luncha. Man får gärna göra det i STFs stugor, så länge man betalar en dagavgift på 40 kronor. Lätt värt. Efter lunchen bjöd Arne på nybakade kanelbullar. Vilken lyx! Jag passade även på att inta årets första kopp kaffe, med mycket mjölk.

STFs nät av fjällstugor sträcker sig över stora delar av fjällvärlden. Mest koncentrerat till Dalafjällen, Jämtlandsfjällen, Vindelfjällen i Västerbottens län och i Lapplandsfjällen. Tack vare dessa stugor kan man på ett enkelt och bekvämt sätt upptäcka nya spännande platser och uppleva storslagna fjällområden som annars hade varit komplicerade att nå, utan tung packning. I många stugor finns det butik så att man kan proviantera och på många finns även vedeldad bastu och tvättrum. El och rinnande vatten finns inte. Utan här hämtar man vatten i en vattenkälla, hugger ved för värme och tänder ljus för belysning (pannlampa är bra att ha!). Ta chansen att uppleva gemytet på en av STFs 44 fjällstugor du med.

Efter STF Sälka fortsatte vi cirka 8 kilometer norrut till Tjäktjapasset. Där väntar en rejäl stigning upp till Kungsledens högsta punkt. Nu hade vinden helt avtagit och solen sken med full kraft. Det blev varmt. Jag fick lov att ta av mig byxorna. Väl uppe väntar belöningen. Magnifik utsikt! Och på andra sidan väntar mer belöning i form av nedförsbacke. Där ligger STF Tjäktja. Vi stannade till för en fika i solgasset och fick med lite post ner till STF Alesjaure. Så fungerar det i fjällen. Man hjälps åt och det går bra.

STF Alesjaure är en stor stugplats och här jobbar tre stugvärdar samtidigt, för tillfället. Totalt finns över 80 bäddar, en stor butik (för att vara i väglöst land. Tänk inte ICA Supermarket) och en bastu. Efter shopping och tvagning lagade vi middag. Tortellini med stark korv som gör att man svettas på överläppen. Det är bra för då dricker man mycket vatten och det behövs efter dagar som denna då solen grillat våra kroppar.

/Niclas

Annonser

Turens kärvaste väder.

Dag 24. 19 april. 56,6 km. STF Saltoluokta Fjällstation – STF Kaitumjaure Fjällstuga. Total stigning 635 höjdmeter.

Idag klev vi upp redan kl 04 för att kunna utnyttja skaren maximalt. Det hade börjat frysa på redan igår så vi hade gott hopp om fin skare. Vi kom iväg kvart över fem men redan då hade skaren tyvärr börjat släppa. Det var trist men det var såklart ändå bättre före än vad det skulle varit några timmar senare.

Nedan ser du galleri från dagen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

Vi tog skoterleden över sjön Langas och följde sedan dess norra strand till Vietas. Där ligger det en gång så mäktiga Stora sjöfallet. Det var kraftig motvind över Langas men klart väder och pigga ben så det flöt på hyfsat trots vinden. Vi tog en skoterled i nordostlig riktning upp till sjön Satihaure och vek sedan in i den smala dalgång som leder bort mot sjön Teusajaure och STF-stugan med samma namn. Här var det fortsatt hård motvind och tyvärr låg molnen ganska lågt så vi fick inte se de vackra toppar som jag vet omger denna pärla till dalgång.

Väl ute på sjön Teusajaure så hade vinden ökat ytterligare och nu låg vindbyarna på närmare 30 m/s. Därtill började det regna så vi blev snabbt kalla och blöta. Vi stannade till bakom en stor sten vid stranden och tog på oss skalkläder och sedan återvände värmen ganska snabbt. Framme i STF Teusajaure fjällstuga hälsar stugvärd Daniel oss välkomna. Vi förklarade att vi var på väg vidare men passade på att gå in och fika och samtidigt torka upp lite grann. En mycket trevlig familj bjöd på lunch (lunch nummer två för oss) vilket vi inte tackade nej till då vi var tämligen hungriga efter de senaste timmarnas slit i motvinden. Den omtanke och hjälpsamhet som visas människor emellan i fjällen är svår att hitta på andra platser i vårt samhälle.

När vi skidade vidare hade det slutat regna och vi var nu varma, mätta och ganska torra. Innan vi lämnar stugplatsen kommer påskharen i skepnad av stugvärd och räcker över en påse godis. Vilken service! Gissa om vi blev glada. Den branta stigningen upp från Teusajaure gick i ett nafs och vi hade nu äntligen vinden i ryggen så sista biten till Kaitumjaure gick väldigt smidigt.

Stugvärden Anita hälsar oss varmt välkomna och bjuder på välbehövlig varm saft. Vi shoppar loss i butiken och har nu ätit en rejäl middag. Här fungerar det så att varannan stuga har proviantförsäljning så lite därför ville vi gärna landa här inatt.

Väl framme i Kaitum sprack det för övrigt också upp ordentligt och vi bjöds på mäktiga vyer.

/David

Ny kartapp från Calazo

Precis innan vi skulle starta turen såg jag att Calazo släppt en ny app för mobiltelefoner. Jag blev nyfiken på att testa så jag gick och pratade med dem när jag var på vildmarksmässan. Appen är gratis och du väljer sedan vilka kartutsnitt du vill köpa. Det finns kartutsnitt för en massa olika friluftsområden över hela landet men nu var det de för fjällen som jag var mest nyfiken på.

20140418-122734.jpg

Generellt så tycker jag att man alltid ska ha karta och kompass med sig när man ger sig ut på fjället. Utöver det så kan det också vara praktiskt och kul att ha med sig en GPS. Då kan jag se exakt var jag befinner mig och enkelt sätta ut lite punkter för smultronställen jag vill återvända till. Kruxet är ju dock att en GPS ofta kostar ett par tusen och det gör även ett kartutsnitt om du vill ha det till din GPS. En ganska hög tröskel med andra ord. Denna app sänker trösklar rejält då många idag redan har en smartphone. Själva kartutsnittet kostar sedan mellan 75 och 150 kronor beroende hur stort område det täcker.

20140418-123054.jpg

Och hur bra funkar då själva appen? Jag skulle säga att den funkar mycket bra. Under turen har jag oftare kollat i telefonen istället för på den vanliga kartan. Jag har ändå telefonen i fickan, slipper veckla ut en stor karta och kan enkelt zooma in eller ut beroende på hur stort område jag vill se. Och det är en riktigt fjällkarta med alla vinterleder. Dessutom kan man tilta kartan och på så sätt se ett ännu större område.

I appen kan jag enkelt använda ett mätverktyg för att se hur lång min tänkta rutt blir. Mycket smidigare och exaktare än att uppskatta längden på en traditionell karta.

Jag kan även sätta ut nålar för favoritplatser och se dess koordinater.

Nackdelar jämfört med en traditionell handhållen GPS är att en telefon kan vara osmidigt att hantera i tufft väder. Du måste då se till att ha ett bra skal som skyddar telefonen och bära handskar som du kan styra en smartphone med utan att behöva ta av dem.

En stor fördel med denna karta jämfört med andra karttjänsten är att jag laddar ner den till telefonen. Jag behöver alltså inte ha täckning för att kunna se kartan. Och telefonens GPS kan visa var jag är utan täckning.

När det gäller saker som går på batteri måste du såklart alltid se till att ha med dig extra. Vi löser det med vårt batteripack Resync från Brunton som innehåller cirka 7-8 laddningar av en smartphone.

Appen är under ständig utveckling och kommer att uppdateras kontinuerligt framöver. Jag skulle gärna se en funktion där jag anger en punkt jag vill gå till och sedan får en kompassnål som pekar mot punkten. Nackdelen är såklart att det skulle dra mycket batteri men just för en kortare sträcka kunde det vara bra.

Jag kommer att ha mycket glädje av denna app framöver. Självklart under nuvarande tur då den är väldigt användbar. Men inte minst under min vardag i Jämtlandsfjällen.

Calazo gör för övrigt inspirerande böcker som rör friluftsliv och även kartor som är tryckta på tyvek. Ett material som är mycket bättre än papper eftersom det tål väder och vind.

/David

STF Kaitumjaure

KORT UPPDATERING VIA SPOT CONNECT
Dag 24. 19 april. 
STF Saltoluokta Fjällstation – STF Kaitumjaure 56,6 km

Nu är vi framme i Kaitumjaure. Idag har det varit sämst väder hittills under den här turen med regn och vindbyar upp mot 25 m/s. Mer information kommer när vi har bättre täckning!

/David och Niclas

Vilodag med föredrag

Dag 23. 18 mars. Vilodag STF Saltoluokta Fjällstation

Så har vi nu avnjutit turens sista vilodag och det fick vi göra i Saltoluokta som bjudit på finfint påskväder. Största delen av dagen har vi spenderat ute på en bänk i solen, pratandes med andra gäster. Dom kom och gick. Men vi satt kvar.

20140418-225147.jpg
STF Saltoluokta är verkligen en speciell plats. De grova timmerstockarna i huvudbyggnaden och inredningen som är original från det att huset byggdes skapar en oslagbar atmosfär. Ett besök är ett måste! I området finns mängder av dagsturer att göra och för den som gillar fiske finns möjligheten till storfångsten.

Vi har under två dagar njutit av god mat, ett bra värdskap från personalen och haft många fina möten med andra gäster. Nu på kvällen fick vi äran att visa lite bilder och prata om förra årets tur, Norge på langs – de Luxe. Förhoppningsvis blev någon av åhörarna inspirerade till nya turer ute i fjällen.

20140418-225246.jpg
Totalt har vi nu skidat 97 mil vilket betyder att 33 mil återstår till Treriksröset. Imorgon går turen vidare till Kaitum och vi tänker starta tidigt (typ 05.00) för att nyttja skaren så mycket som möjligt. Det betyder läggdags nu och därför blir det inte mycket mer än så här idag!

/Niclas

Turens första ”incident”.

Dag 22. 17 mars. STF Pårte Fjällstuga – STF Saltoluokta Fjällstation 59,2 km Stigning 837 höjdmeter

Idag har vi råkat ut för turens första ”incident”. Mer om det senare.

Under gårdagskvällen blev det varmare och snöfallet blev till regn. När vi gick och la oss visade termometern fortfarande plusgrader. Men tack och lov klarnade det upp under natten och när vi vaknade hade snön förvandlats till ett hårt skarlager. Perfekt!

Vi kom iväg redan före 07.00. Vinkade adjö till stugvärd Stig och stakade iväg. Tog nån kilometer innan kroppen vaknat. Den kändes stel och kantig. Föret var snabbt och vi kom snart ut på sjön Tjaktjajaure. Den är reglerad och för tillfället helt tappad på vatten. Istället för en platt is fick vi åka runt i en labyrint.

Det var på Tjaktjajaures norra strand ”incidenten” inträffade. Medan vi plockade på stighudarna uppenbarade sig några lavskrikor. Det du kanske inte vet om dessa fåglar är att de är extremt oskygga. Vi slängde lite schweizernöt på marken framför fötterna. Vips landade en lavskrika bara decimetrar ifrån oss, plockade chokladen och flög upp på närmsta kvist. Jag frågade David om fåglar verkligen ska äta choklad. Det är ju giftigt för hundar. Men David trodde det skulle gå bra. Det är verkligen en naturupplevelse att stå där mitt ute i tallskogen och helt plötsligt ha närkontakt med vilda fåglar. Verkligen nått speciellt. Jaha säger kanske du och säger att om man flyttar vårt fågelmöte till stadens miljö är det väl att likna med ett gäng gråsparvar som pickar i sig gamla pomesfrites från tallriken som bordsgrannen lämnat på uteserveringen eller en flock duvor som trakasserar en bara för att man råkat ha en bulle i handen. Men där håller jag inte med.

Åter till ”incidenten”. När matningen av lavskrikorna nu skett med sån framgång ville David se om han kunde få en att äts direkt ur handen. Efter att ha smulat ner lite schweizernöt i handflatan satte han sig på huk och utsöndrade några karakteristiska lockläten som han måste lärt sig i de djupa småländska skogarna, scouterna eller något liknande. Vips satt det en fågel på marken precis vid handen. Den tog några snabba steg fram mot chokladen och högg till. Men det ville sig inte bättre än att den lyckades missa chokladen och istället hugga David rätt i tummen! Dock klarade sig tummen utan större skador. Det pratas om en lätt rodnad efter näbben. Men det kan också vara hudens normala färg. Svårt att säga. Trots fågelattacken kan alltså turen fortsätta.

På sjön Laitaure fick vi idag uppleva en av den svenska fjällvärldens absolut mest kända utsikter. Nämligen infarten till Rapadalen och Rapadeltat som ramas in av fjällsidorna Tjahkelij och Skierfe. I mitten står Nammasj helt ensam. Mäktigt!

På STF Aktse Fjällstuga stannade vi till och tog en fika med stugvärden Annelie. Väldigt trevligt! Denna fjällstuga är verkligen en pärla där den ligger precis i förgården till det mäktiga Sarek. Stugan är helt nyrenoverad förra året och här bor man bekvämt och fräscht. Perfekt för dig som vill utforska Rapadalen närmare!

Efter totalt 40 kilometers skidande från Pårte kom vi fram till nästa stuga, nämligen STF Sitojaure Fjällstuga. Innan vi ens hunnit fram kom stugvärd Inga ut på bron och ropade att kaffepannan var klar. David blev glad och jag med för det fanns saft till oss barn som inte dricker kaffe. På plats runt fikabordet fanns även en trevlig norsk skoteråkare och Tonje Blomseth. Hon är, trots sin ringa ålder av 20, en erfaren långturare. Redan som 17-åring genomförde hon Norge på langs på sommaren 2011, på egen hand. Då tidernas yngste att genomföra den turen. Nu är hon ute på en ny långtur som startade i slutet på förra året och som pågår fram till mitten av maj. Förhoppningsvis ska denna tur resultera i en TV-produktion vad det lider. Blev många historier och erfarenhetsutbyte.

Sista två milen till STF Saltoluokta Fjällstation hade det dragit ihop sig på himlen. Blötsnön föll. Kladdig och bister. Men vi var glada ändå för snart var vi framme och vid målet hägrar en säng, en bastu och en dusch. När vi klev innanför dörrarna var middagen redan i full gång och vi hade räknat med att själva laga till något. Men tack vare personal i världsklass fick vi istället avnjuta en trerättersmiddag! Jo en kall öl smakade gott till efter nästan 12 timmar på fjället och 60 kilometer skidor.

Mer om STF Saltoluokta Fjällstation och påskfirande blir det imorgon. För då har vi en vilodag här. Turens sista!

/Niclas

Davids kommentar: Till Lavskrikans försvar så måste jag säga att den nog inte alls missade nöten. Den var nog helt enkelt bara mer sugen på korv och tyckte att min finger såg ut som en saftig prinskorv.