Turens första ”incident”.

Dag 22. 17 mars. STF Pårte Fjällstuga – STF Saltoluokta Fjällstation 59,2 km Stigning 837 höjdmeter

Idag har vi råkat ut för turens första ”incident”. Mer om det senare.

Under gårdagskvällen blev det varmare och snöfallet blev till regn. När vi gick och la oss visade termometern fortfarande plusgrader. Men tack och lov klarnade det upp under natten och när vi vaknade hade snön förvandlats till ett hårt skarlager. Perfekt!

Vi kom iväg redan före 07.00. Vinkade adjö till stugvärd Stig och stakade iväg. Tog nån kilometer innan kroppen vaknat. Den kändes stel och kantig. Föret var snabbt och vi kom snart ut på sjön Tjaktjajaure. Den är reglerad och för tillfället helt tappad på vatten. Istället för en platt is fick vi åka runt i en labyrint.

Det var på Tjaktjajaures norra strand ”incidenten” inträffade. Medan vi plockade på stighudarna uppenbarade sig några lavskrikor. Det du kanske inte vet om dessa fåglar är att de är extremt oskygga. Vi slängde lite schweizernöt på marken framför fötterna. Vips landade en lavskrika bara decimetrar ifrån oss, plockade chokladen och flög upp på närmsta kvist. Jag frågade David om fåglar verkligen ska äta choklad. Det är ju giftigt för hundar. Men David trodde det skulle gå bra. Det är verkligen en naturupplevelse att stå där mitt ute i tallskogen och helt plötsligt ha närkontakt med vilda fåglar. Verkligen nått speciellt. Jaha säger kanske du och säger att om man flyttar vårt fågelmöte till stadens miljö är det väl att likna med ett gäng gråsparvar som pickar i sig gamla pomesfrites från tallriken som bordsgrannen lämnat på uteserveringen eller en flock duvor som trakasserar en bara för att man råkat ha en bulle i handen. Men där håller jag inte med.

Åter till ”incidenten”. När matningen av lavskrikorna nu skett med sån framgång ville David se om han kunde få en att äts direkt ur handen. Efter att ha smulat ner lite schweizernöt i handflatan satte han sig på huk och utsöndrade några karakteristiska lockläten som han måste lärt sig i de djupa småländska skogarna, scouterna eller något liknande. Vips satt det en fågel på marken precis vid handen. Den tog några snabba steg fram mot chokladen och högg till. Men det ville sig inte bättre än att den lyckades missa chokladen och istället hugga David rätt i tummen! Dock klarade sig tummen utan större skador. Det pratas om en lätt rodnad efter näbben. Men det kan också vara hudens normala färg. Svårt att säga. Trots fågelattacken kan alltså turen fortsätta.

På sjön Laitaure fick vi idag uppleva en av den svenska fjällvärldens absolut mest kända utsikter. Nämligen infarten till Rapadalen och Rapadeltat som ramas in av fjällsidorna Tjahkelij och Skierfe. I mitten står Nammasj helt ensam. Mäktigt!

På STF Aktse Fjällstuga stannade vi till och tog en fika med stugvärden Annelie. Väldigt trevligt! Denna fjällstuga är verkligen en pärla där den ligger precis i förgården till det mäktiga Sarek. Stugan är helt nyrenoverad förra året och här bor man bekvämt och fräscht. Perfekt för dig som vill utforska Rapadalen närmare!

Efter totalt 40 kilometers skidande från Pårte kom vi fram till nästa stuga, nämligen STF Sitojaure Fjällstuga. Innan vi ens hunnit fram kom stugvärd Inga ut på bron och ropade att kaffepannan var klar. David blev glad och jag med för det fanns saft till oss barn som inte dricker kaffe. På plats runt fikabordet fanns även en trevlig norsk skoteråkare och Tonje Blomseth. Hon är, trots sin ringa ålder av 20, en erfaren långturare. Redan som 17-åring genomförde hon Norge på langs på sommaren 2011, på egen hand. Då tidernas yngste att genomföra den turen. Nu är hon ute på en ny långtur som startade i slutet på förra året och som pågår fram till mitten av maj. Förhoppningsvis ska denna tur resultera i en TV-produktion vad det lider. Blev många historier och erfarenhetsutbyte.

Sista två milen till STF Saltoluokta Fjällstation hade det dragit ihop sig på himlen. Blötsnön föll. Kladdig och bister. Men vi var glada ändå för snart var vi framme och vid målet hägrar en säng, en bastu och en dusch. När vi klev innanför dörrarna var middagen redan i full gång och vi hade räknat med att själva laga till något. Men tack vare personal i världsklass fick vi istället avnjuta en trerättersmiddag! Jo en kall öl smakade gott till efter nästan 12 timmar på fjället och 60 kilometer skidor.

Mer om STF Saltoluokta Fjällstation och påskfirande blir det imorgon. För då har vi en vilodag här. Turens sista!

/Niclas

Davids kommentar: Till Lavskrikans försvar så måste jag säga att den nog inte alls missade nöten. Den var nog helt enkelt bara mer sugen på korv och tyckte att min finger såg ut som en saftig prinskorv.

Annonser

2 thoughts on “Turens första ”incident”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s