Ibland blir det inte som man tänkt sig

Dag 20. 15 april. Jäckvik – Västerfjäll 57,9 km. Total stigning 1206 höjdmeter

Nordvästan. Rakt i ansiktet. Nästan hela dagen. Känner mig urblåst, så att säga.

När vi startade från Jäckvik skidade vi över sjön Hornavan. Det är Sveriges djupaste sjö, enligt Wikipedia och folk på byn. Så vi får utgå från att det är sant. Då skidade vi nordöst. Då var vinden trevlig.

På Hornavans norra sida väntade fjällurskogsnaturreservatet Hornavan-Sädvajaure. Många av fjällbjörkarna hade nigit så att topparna var täckta med snö och trädet bildade en båge. Ibland tillräckligt höga för att det skulle gå att skida under. Ibland inte. Gissningsvis har dessa björkar under många års kamp mot snön fått ge vika.
20140416-143518.jpg

På sjön Riebnes var vinden inte trevlig alls. Vi tog sikte på Vuonatjviken på den norra sidan. Om man inte kämpade sig framåt så blåste man bakåt. Det blev jobbiga kilometrar. Men solen gjorde sitt bästa för att värma och fjället Riebnesgajsse var fint att vila ögonen på.

På den lilla sjön Gånbdak fick vi plötsligt se en stor flock renar komma rakt i vår riktning. Bakom åkte en skoter och en hund av okänd ras hade full koll på flocken. Vi vet hur hårt jobb det är att samla ihop en renflock och få den att i samlad trupp gå mot ett bestämt mål. Därför blev vi snabbt angelägna att flytta oss från platsen för att inte riskera att hamna i vägen och därmed kanske ödelägga flera timmars jobb. Vi kunde inte fly till vänster för där rann en å med öppet vatten och vi ville inte chansa att gå åt höger för att då riskera att hamna i flockens färdväg. Lösningen blev att vi fick åka tillbaka upp på en kulle för att gömma oss. Vi satt på den norra sidan och hade på håll översikt över situationen. Som vi hoppats valde renflocken den södra sidan om kullen och vår närvara passerade obemärkt förbi.

Till alla som rör sig i miljöer där det finns renar vill vi passa på att påminna om att renen är störningskänslig och att man ska visa hänsyn. Alltså inga närmanden för att fota och välj omvägar förbi en flock renar. Eller passa på att ta en vilopaus och njut av det magnifika djuret på håll tills de passerat förbi.
Hundar hålls givetvis kopplade i renbetesland.
20140416-143751.jpg

Resten av dagen fortsatte vinden att blåsa på oss och idag är nog första gången jag skidat i dunjacka för att vara behagligt varm. Tanken på den stundande tältnatten i Västerfjäll, som är dagens slutmål, kändes totalt icke lockande. När vi närmade oss fick vi syn på två människor. Vi stannade till för att säga hej och frågade om det möjligen fanns någon i området som hyrde ut stugor. Det hela slutade med att vi får spendera natten i Eva och Birgers gäststuga. En gäststuga som dessutom är utrustad med vedeldad bastu och dusch! Det är svårt att i ord beskriva det känslomässiga förlopp som sker i kroppen då man hela dagen varit mentalt inställd på en kall tältnatt och istället får en varm stuga med dusch och bastu! Människor som Birger och Eva gör verkligen avtryck med sitt sätt att så öppenhjärtigt öppna sitt hem och ta emot två främlingar på skidor.

/Niclas

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s