Vasaloppet 2014. Den långa versionen.

Jag vaknar av att en väckarklocka ringer, det är inte min. Hjälp! Har jag försovit mig? Kollar snabbt på klockan och inser att den bara är 02:46. Yes, jag har 14 minuter kvar att sova. Jag lyckas så klart inte att somna om. Packar metodiskt ihop mina penaler. Var sak på sin plats utifrån systemet jag tänkt ut kvällen innan. En väska med saker jag behöver innan start. En väska som ska finnas vid målgång. Frukostbiljetten ligger i vänster jackficka tillsammans med handskarna jag ska tävla i. I höger ficka ligger påsen till överdragskläder och toapapper. Åker sedan ner till bygdegården i Evertsberg för en rejäl frukost och kl 04.00 rullar vi mot starten.

Jag sover gott i bilen och slipper se något av de bilköer som alltid uppstår när man närmar sig startfältet. Plockar snabbt ur skidfodralet och går sedan till min startfålla. Klockan är bara 05:00 när jag kommer fram och de börjar inte släppa in förrän 05:30. Men eftersom många vill ha bra platser i sina respektive startfållor har det redan köats ganska länge. Det står nog cirka 100 personer framför mig kön till startled 2. Första åren jag körde loppet räckte det att komma kl 06:00 för att komma bland de allra första sitt led. Sedan infördes tidtagningschipen och de skulle registreras när man gick in i fållan. Det skapade köer och en känsla av att komma sent till startfältet. Vad är den kollektiva lösningen? Jo så klart att komma tidigare nästa år. Det gjorde att köerna efter några år ringlade långa redan kl 06:00. Vad blev lösningen från organisationen? Jo att börja släppa in folk redan 05:30. Vad blev den kollektiva responsen? Jo att börja köa ännu tidigare. Ja ni fattar problematiken. Någonstans finns det såklart en smärtgräns för hur tidigt man är villig att gå upp, kanske är vi där nu eller så fortsätter katt- och råttaleken att tidigarelägga ankomsten till startplatsen ytterligare någon timme. Jag inser att det bästa för mig är att placera mig bland de 500 bästa och åter hamna i första led.

Väl inne i fållan lägger jag mig i det femte spåret räknat från vänster. Detta eftersom startfältet i år smalnas av åt vänster efter redan 500 meter. Detta eftersom det ligger en tjärn där som just nu var väldigt blöt och inte medgav 15000 vasaloppsåkare.

Skidorna på plats

Skidorna ligger på plats i led 2

Jag går sedan tillbaks till bilen, tar det lugnt och äter lite. I Thor-Björns telefon ringer det titt som tätt av nervösa åkare som undrar om de måste täcka klistret eller inte. Det ligger nämligen 5 cm nysnö på startgärdet och då är risken stor att det fryser i under skidorna. Efter vägövergången ska det dock vara nydragna spår. Thor-Björn säger med stoiskt lugn att det klistret inte behöver täckas.

När klockan blivit 07:00 börjar jag göra mig redo för tävling. Går på toaletten, tar på mig skidpjäxor och så vidare. Jag värmer inte upp något med skidor på fötterna utan springer istället för att få upp lite puls.

07:45 Jag kollar att skidor och stavar är hela och rena.

07:50 Tar av mig överdraget. Det är +0,3 grader och vindstilla. Inga anledning att vänta längre med detta moment.

07:57 Spänningen i luften är nästan elektrisk. Helt maxad. Full av spänd förväntan och nervositet. Han som glömt sina skidor och letar febrilt är nog extra nervös. Tar på mig mina skidor.

07:59 Känner mig grymt taggad och tänker att det här ska bli kul. Brukar vara ett gott tecken.

08:00 Starten går och jag, jag står still. Men efter några sekunder börjar det röra sig. Höger om mig så faller säkert 20 personer i en jättehög. Jag stakar med korta tag för att inte få stavarna bakom mig. Är dom bakom mig är risken större att någon trampar fast och av dom.

Det flyter på hela vägen uppför backen men går inte tokfort. När jag startat i första led har jag varit tvungen att pressa mig riktigt hårt men nu känns det helt under kontroll.

Uppe på myrarna har jag inga problem att följa med. Jag har bra glid och börjar plocka placeringar. Kruxet är dock att det bara är två spår som folk har åkt i och oftast är det folk i båda. Om jag åker i något av de andra spåren går det betydligt tyngre. Taktiken blir därför att försöka ligga i det snabbaste spåret och bara åka i tungspåren när någon stoppkloss måste passeras. I uppförsbackarna däremot trycks fältet oftast ihop och då passar jag på att trycka på lite extra och passera klungan jag legat i för stunden.

Jag trycker på i Risbergsbacken men för övrigt är planen att ta åka ekonomiskt och spara energi fram till Evertsberg. Det flyter på fint och jag har mycket energi kvar även i backarna upp till Oxberg och passerar ännu fler åkare. De sista åren har dock krafterna börjat tryta i Oxberg och jag har fått kramp i mage och armar. Även i år kommer krampen i magen strax efter Oxberg. Det är magmusklerna som tar stryk av stakningen och drar ihop sig. Det går över om jag står still och böjer mig bakåt en stund men jag vill ju liksom inte tappa klungan jag kör med. Bestämmer mig för att försöka åka ett tag trots att det krampar, jag åker så försiktigt jag kan och efter ett par minuter så släpper det. Jag försöker dricka så ofta jag kan och får bara en till krampattack under loppet.

Jag har fortsatt tryck i armarna även när Hökberg passeras. Gör en chansning att gå med en snabb grupp som passerar och tål farthöjningen. Nu balanserar jag dock på gränsen till att falla av men jag orkar ändå. Blir glad att jag faktiskt fixar den höga farten och titt som tätt passerar vi någon som fått slut på energi. Jag har ingen marginal kvar att höja farten efter Eldris men jag klarar av att gå med den tiomannaklunga jag ligger i.

När det står 3 km kvar på en skylt försöker jag ändå höja farten lite och ta mig framåt i klungan men det går bara en halvminut och sedan måste jag åter lägga fullt fokus på att bara hålla farten.

Jag känner mig trött men väldigt stolt när jag skidar in på upploppet. Jag håller farten hela vägen in i mål och ser att jag skidat in på tiden 4:49:57 Inser att det borde innebära en hyfsad placering i detta föret. Det borde vara topp 500 men jag kan inte se någon tavla som räknar placeringar. En åkare bredvid mig får dock höra av en kompis att han blivit något på 380. Yes!

20140302-225935.jpg

Nöjd David efter sitt 16:e Vasalopp.
Placering 384
Tid: 4:49:57

Skidorna var perfekta. Bra glid och bra fäste. Det var helt rätt beslut att inte täcka över klistret. Tack Thor-Björn för vallningen!

Det känns väldigt bra att ha fått åka igenom hela loppet utan någon rejäl svacka. Känns som att jag disponerade krafterna perfekt och jag tror inte att jag kunde åkt så mycket fortare idag. Jag är också väldigt glad över att få vara tillbaka och prestera de resultat som jag gjorde innan långturen genom Norge och därmed avsaknaden av tempoträning och stakning. Vinterns första tävling i Orsa motsvarade inte alls dagens prestation. I Orsa var jag fortfarande seg och utan någon vidare fart men nu kändes det så mycket bättre.

Efter loppet fick jag träffa massa kompisar från Småland, mycket kul. Och inte minst så fick jag heja på pappa Sture när han skidade in på upploppet för 43:e gången. Imponerande!

En toppenhelg helt enkelt. Nästa år hoppas jag att åter få stå på startlinjen.

/David

Annonser

One thought on “Vasaloppet 2014. Den långa versionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s