På väg mot Vasaloppet

Forna tiders vasaloppsåkare var ibland tvungna att skida långa sträckor för att ens komma till starten i Berga by. Redan innan loppet startade hade de skidat bra långt och efteråt var det kanske lika långt hem.

Jag kan inte mäta mig med dessa urkrafter till skogshuggare men igår påbörjade jag min flerdagarsresa mot Berga by. När jag jobbat färdigt för dagen packade jag min ryggsäck, satte på mig en nyladdad pannlampa och styrde kosan mot STF Fjällstuga Gåsen. Jag behövde inte skida själv utan min kollega Torun från Storulvån slog följe, hon hade inlett dagen med att skida till Sylarna från Storulvan så hatten av. När vi startade vid 17 var det fortfarande ljust men snart började det skymma. Vi skidade på i pannlampornas sken och följde ledkryssen. På de flesta sitter det en reflex högst upp och den är till väldigt stor hjälp när det är mörkt och lite dimmigt.

Det är skare på fjället nu och utförlöporna i mörker var minst sagt intressanta. Vi plogade oss ner i lugna fina svängar som om det vore första dagen i skidskolan. Man vill såklart aldrig skada sig när man är ute på fjället men är det mörkt så vill man ha extra stora marginaler. Kilometrarna rullade iväg och efter några timmar såg vi plötsligt ett välkomnande ljussken i vinternatten. Det var skenet från Stugvärdsboendet. Storstugan som för kvällen var tom höll vi på att skida in i för vi var så inriktade på det välkomnande ljuset. Vi upptäckte storstugan först när den var några meter snett framför oss.

Stugvärden Bengt skakade på huvudet när han såg oss komma för de flesta brukar komma medan det fortfarande är ljust. När han såg vilka vi var utbrast han dock leende på sin härliga värmländska: ”Det borde jag ju förstått att det var ni som kommer i mörkret”. Han hälsade oss varmt välkomna och bjöd på fika. Efter lite eldning i kaminen och middag i stearinljusens sken somnade vi ovaggade.

Torun i snödrev Foto_David Erixon

Snön dansar över fjället.
Foto:David Erixon

Idag väntade så min andra skiddag på färden mot Dalarna. Den sydliga vinden som igår blåste från vår högra sida hade vi nu rakt i ryggen. Eftersom Gåsenstugan ligger på 1100 meter över havet blev det en lättskidad sträcka med skare, medvind och mycket utförslöpa. Vi kom iväg vid niotiden och bjöds på mäktiga vyer när dimman lättade och solen tittade fram. Över marken dansade snödrevet och det var riktigt vackert. Det var så att jag nästan inte ville komma fram men de fina förutsättningarna gjorde att det ändå blev elvakaffe och våffla på Storulvån.

Getryggen i solsken

Getryggen i solsken
Foto: David Erixon

Imorgon påbörjar jag biletappen som jag delar på två dagar. Det är vägen som är målet eller hur var det nu man sa…

/David

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s