Likgiltighet i naturen?

Jag har aldrig träffat en människa som upplever sig vara helt likgiltig inför aktiviteter eller fenomen kopplade till naturen. Skogspromenad med svampletning, en skidtur på fjället eller att känna solen värma kinden en kall vårdag påverkar oss. Dom flesta positivt. Även om man inte går igång på att aktivera sig fysiskt utomhus så har naturen ändå något att erbjuda. Vem hänförs inte av en stjärnklar himmel, en soluppgång eller ett norrsken?

underbar-solnedgc3a5ng-foto_david-erixon-webanpassad

En underbar solnedgång. Foto: David Erixon

Jag har två möjliga förklaringar till att vi alla, på något sätt påverkas positivt av det som sker runt omkring oss, utanför våra kuber av väggar och tak. Den första förklaringen är kopplad till vår biologi och vårt arv. Kan det kanske vara så att vi under så lång tid levt så nära naturen, varit extremt intima med den och ständigt beroende av den, att det satt ett spår i våra gener? Ett spår som än idag gör att vi har ett behov av att röra oss fritt. Ett spår som de senaste hundra årens hastiga förändring av våra levnadsbetingelser efter industrialisering och urbanisering inte lyckats tvätta bort.

Den andra förklaringen har miljö som utgångspunkt. Vad som anses vackert och värt att eftersträva har varierat genom historien och det överensstämmer inte ens inom samma tid utan skiljer sig även över rum. Den kontext vi befinner oss i, det samhälle vi lever i och den kultur som präglar oss har kanske satt ramarna att det just nu är naturupplevelser av olika karaktär som gäller. Det kanske bara är här och nu som vi låter oss påverkas positivt av storslagna fjäll och fågelkvitter till morgonkaffet i bersån. I framtiden kanske allt detta upplevs som otrevligheter.

På sätt och vis tror jag att det kan finnas spår av sanningar i båda förklaringarna. Att påverkas av fenomen i naturen är på sätt och vis universellt. Det är något som pågår över hela vår planet, oavsett kön, religion, etnicitet och kultur. Historien berättar för oss om våra förfäder som förundrats över himlakroppar, tillbett naturfenomen som högre makter och funnit vila i att ströva fram genom landskapet. Men det finns nog också en koppling mellan kultur och vilka typer av naturupplevelser som anses vara positiva. Våra skandinaviska skogar kan säkert upplevas som skräckinjagande för någon som inte är van att vistas i dem. Det öppna havet kan skapa olust för den som är ovan och Arktis kan vara rent farligt för den som inte har tillräcklig kunskap. Men ändå skapar dessa naturtyper så mycket livskvalité hos olika individer.

Tillgången på naturupplevelser är oändliga. Det räcker med att öppna dörren och gå ut. Men med våra rättigheter att konsumera naturupplevelser i olika former kommer även stora skyldigheter! Det tenderar vi ibland att förtränga. Tillsammans kan vi se till att även kommande generationer får möjlighet att uppleva och upptäcka naturen så som vi får göra idag. Jag vill inte vara ansvarig för att skicka vidare en natur eller en inställning till den som bara skapar likgiltighet hos människor. Kom ihåg, den här jorden har vi inte ärvt av fåra föräldrar utan den har vi lånat av våra barn!

/Niclas

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s